Mitt liv – ett sökande efter Kärlek, Sanning och Mening (del 2)

Min barndom är en salig blandning av kärlek och rädsla. Det fanns en kreativitet och en trygghet där i vardagen, tack vare min älskade mamma och min lekfulla gammelfaster Greta. Men den kantades också av traumatiska upplevelser p g a mina föräldrars konfliktfyllda relation. Dessutom var jag rädd för min pappa som jag upplevde som mycket aggressiv.

Jag gick genom skolan med höga betyg – pliktkänslan fanns ju där – och jag ville alltid göra så gott jag kunde. I fjärde klass fick jag min första bästis, Birgitta. Hon hade också en ensamstående mamma, så vi utbytte våra erfarenheter om våra fäder under våra promenader och stunder tillsammans. Jag hade mött någon som jag kunde känna igen mig i och våra samtal djupnade allt mer och blev allvarligare och allvarligare… Jag blev en ganska allvarlig flicka – precis som jag upplevde att världen runt omkring mig var…

I 5:e klass bytte jag skola och kände mig ganska ensam igen. Jag blev en s k plugghäst och glasögonorm, och det dröjde ända till årskurs 9 tills jag fick en ny bästis. Hon hette Nina och var finsk zigenerska och det vackraste jag någonsin sett! Vi tyckte om att gå på stan tillsammans och under några års tid levde jag ett dubbelliv. I skolan var jag bland de bästa eleverna och fick t o m stipendium när jag gick ut gymnasiet. Samtidigt var jag mycket ute på stan bland de bilburna, så kallade ”raggarna” i min hemstad. Den fula ankungen i mig började breda ut vingarna och bli en svan…

IMG_1686.JPG

Men samtidigt som mitt sökande efter gemenskap och tillhörighet pågick, så sökte jag naturligtvis också efter kärleken med stort K. Det var ju inte så konstigt egentligen, eftersom min relation till min far var så konfliktfylld.

Jag föddes utom äktenskapet, vilket då, 1960, fortfarande ansågs skamligt. Min far var känd i vår hemstad p g a sitt yrke och sitt politiska engagemang. Han hade redan en familj och det var av största vikt att jag och min mamma hölls på avstånd så att hans familj inte skulle behöva möta oss på gatan. När han kom och hälsade på oss, parkerade han sin bil ett par kvarter längre bort för att inte ”folk” skulle se att han var hos oss… Och när vår lilla familj skulle umgås, reste vi bort till min pappas släktingar i andra städer, tog in på hotell eller tillbringade tid i de sommarstugor som han ägnade sin fritid åt att bygga… Jag fick ofta ta del av min mammas och pappas gräl, vilket skapade en stor konflikträdsla i mig och som jag även fått brottas med i vuxen ålder.

Jag var ungefär 9 år, när jag äntligen fick hans efternamn, vilket jag med gammelfasters ivriga påhejande hade kämpat mig till och när jag var 10 år visade han sig ute med mig officiellt för första gången. Då tog han med mig till stadsparken i vår hemstad och bjöd på sockerdricka. Hans efternamn och denna sockerdricka blev en bekräftelse på att jag faktiskt fick existera…

Känslan av att behöva rättfärdiga min existens har följt mig upp i vuxen ålder och den dyker fortfarande upp i olika situationer i livet så att jag får tillfälle att bearbeta den tills den inte längre ska återkomma… Det är det som personlig utveckling – eller rättare sagt – personlig avveckling, handlar om… D v s att upplösa gamla trauma och mönster som inte längre gynnar oss, och i stället bli dem som vi är ämnade att vara.

Men vad händer när en flicka inte känner total villkorslös kärlek från sin far eller avgudas av honom? Jo, det är ofrånkomligt att hon söker efter kärlek på andra sätt och det blev naturligtvis även min lott…

Jag var tonåring på 70-talet och min första kyss fick jag av en fransk pojke på en strand i Rimini en kväll. Det var en spännande, oskuldsfull och vacker upplevelse som resulterade i romantiska brev mellan Paris och Sverige tills jag något år senare träffade nästa kärlek.

Denna gång fick jag stifta bekantskap med den bitterljuva kärleken. Föremålet för min kärlek ifråga var placerad som fosterbarn hos en familj. Han var en tilltufsad kille som använde droger och det var också något jag fick möta för första gången. Jag trodde att jag med min kärlek skulle kunna hjälpa honom bort från drogerna. Ett beteende som jag sedermera förstod kallades för Moder Theresa-syndromet… Jag fick också uppleva smärtan av att han också var intresserad av andra flickor och jag levde i en känslomässig berg- och dalbana ända tills han misskötte sig och blev tvungen att lämna stan. Det var smärtsamt för en kär tonåring som jag, för jag visste ju hur mjuk han var inombords, i hjärtat. Han gav mig nedanstående vinylskiva som jag grät många tårar av saknad till…

Fortsättning följer…

Kärlek och varma kramar,

Gunilla

Annonser

2 reaktioner på ”Mitt liv – ett sökande efter Kärlek, Sanning och Mening (del 2)

Ge en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s