Mitt liv – ett sökande efter Kärlek, Sanning och Mening (del 4)

1982 UWP Cast D82-83
När jag var 22 år kom jag åter igen i kontakt med missionären inom mig. Jag sökte och blev antagen till den internationella sång- och dansgruppen Up With People bestående av ungdomar från hela världen mellan 17 och 24 år. Målet med Up With People var att bygga broar mellan människor oavsett bakgrund, kultur, religion och nationalitet.

Så 1982 reste jag till Tucson, Arizona i USA, där ca 500 ungdomar från hela världen samlades. Under en månad tränades vi i att sjunga och dansa för att sedan kunna turnera under ett års tid och uppträda i en professionell show som vi lärde oss. Vi indelades i fyra grupper och den grupp jag hamnade i fick förmånen att turnera tvärs över USA från Arizona i väst till New York i öst. Dessutom i de fransktalande och engelsktalande delarna av Kanada, plus Västeuropa. Vi bodde hos ett 60-tal värdfamiljer under året och en höjdpunkt var att sjunga vid The Opening of the UN, d v s vid det årliga öppnandet av Förenta Nationerna i New York på Waldorf Astoria Hotel. En annan höjdpunkt var att sjunga för dåvarande påven Joannes Paulus II i Vatikanen i Rom. Men det som berörde mig mest tyckte jag faktiskt var att få sjunga på skolor, ålderdomshem, hem för utvecklingsstörda och på fängelser. Jag tyckte om de personliga mötena mer än att stå på scenen… Att få möta någons blick, att själv få förmedla lite kärlek om än för en kort stund…

1983 Påven svart/vit

När jag kom tillbaka till Sverige efter ett år i världen fortsatte det hända saker. Jag flyttade till Uppsala och läste en dramakurs på universitetet, utbildade mig till massör på Axelssons Gymnastiska Institut i Stockholm, flyttade tillbaka till Norrköping och gick en grundkurs för personal inom turistnäringen. Allt detta ledde mig till ett jobb som massör på Grand Hotels Friskotek i stan plus en tjänst som nattportier på det nya Vildmarkshotellet i Kolmården.

img_2041

Snart träffade jag också en man som friade till mig och jag sade ja utan att tveka. Jag trodde verkligen på det äktenskapet. Jag tyckte att vi passade varandra på alla plan och jag var djupt förälskad. Han var journalist, precis som min pappa – såklart. Vi människor tenderar ju att upprepa våra mönster från barndomen och vi söker oss ofta till det vi är vana vid eller raka motsatsen. Detta kan naturligtvis vara en medveten process, men oftast är det omedveten på en djup nivå. Jag trodde att jag och min man skulle åka världen runt som frilansjournalister, skriva om och belysa orättvisor och på så sätt göra vår insats för en bättre värld. Det blev inte så. Det blev jobb för oss båda i Stockholmstrakten och en flytt dit i stället. Men vårt äktenskap blev även det dramatiskt och överlevde inte de problem som uppstod i vår relation. Inte mina känslor heller, så vi skildes redan efter tre års äktenskap.

Jag hade gift mig som 24-åring. Enligt hjärnforskningen är inte hjärnan fullt utvecklad förrän vid 25 års ålder. Det sista som utvecklas är förmågan att förutse konsekvenserna av sitt eget handlande. Hmmm, intressant…

Och om man studerar den danske filosofen Martinus böcker som innefattar reinkarnation, d v s att man återföds till liv efter liv, så menar han att de första 28 – 30 åren så repeterar man bara tidigare liv och bearbetar gammal karma. Vid ca 30 år börjar man bli redo för att skapa nya erfarenheter i det liv man har nu.

Så tänk om det är så?! Då borde man alltså varken gifta sig eller skaffa barn förrän vid 28 – 30 års ålder – dels med tanke på att hjärnan ska få utvecklas färdigt först och dels för att man inte ska riskera att endast repetera tidigare liv.

I stället skulle man kunna upptäcka livet, upptäcka vem man är och vad man tycker om och inte tycker om, utbilda sig, resa och utifrån en bredare referensram veta vad för slags partner man vill ha för att sedan i 30-årsåldern möjligtvis stadga sig – om man vill…

Jag vet. Dessa tankar kan inte alla ta till sig. Men om man släpper sina förut fattade meningar så…? Tänk om…?

Och vid det här laget var jag 27 år och nyseparerad… Fortsättning följer…

Varma kramar och tack till er som finner intresse i att läsa mina rader,

Gunilla

 

Annonser

Ge en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s