Mitt liv – ett sökande efter Kärlek, Sanning och Mening (del 5)

Efter skilsmässan och 27 år gammal var det läge för en annan resa i livet. I ett försök att hitta mig själv, packade jag ryggsäcken och fick med mig min värmländska brevvän Lena till Asien. Vi hade stöttat varandra och ”pratat” brevledes ända sedan vi fann varandra i 11-årsåldern på kvällstidningen Expressens Stingsida för barn. Jag visste att jag inte skulle få ro i min rastlösa och nyfikna själ förrän jag fick göra denna luffarresa och Lena var också vid en punkt i livet då det passade henne att följa med.

Jag magasinerade mina prylar och möbler, sålde min bil för 15 000 kr och med de pengarna i resecheckar och kontanter gav jag mig iväg.

Packat och klart

Vi reste med transsibiriska järnvägen genom ett kallt och snötäckt Sibirien till Peking och kom fram i februari efter ca nio dygns tågresa. Under dessa dagar kunde vi bara gå ut som hastigast på de stationer tåget stannade vid, för att hämta lite luft.

Resan till Peking beskuren

I övrigt tillbringade vi tiden i vår kupé tillsammans med ett par trevliga norskor. Vi läste, pratade, spelade kort och drack te. Och besöken i restaurangvagnen var dagens höjdpunkter även om vi ibland hittade pappersrester av en biljett i soppan och hårstrån i maten…

Så kom vi fram till Peking, som då just börjat öppna upp för turister. Helt betagen av den 9-faldigt Oscarsbelönade filmen ”Den siste kejsaren” som släpptes precis innan vi åkte iväg på vår resa, 1987, var jag bara tvungen att besöka ”Den förbjudna staden” i Peking där Kinas kejsare hade bott.

Den förbjudna staden beskuren

Filmen är baserad på den siste kejsaren av Kinas självbiografi. Handlingen utspelar sig från början av 1900-talet till kulturrevolutionen 1966. När jag såg filmen berördes jag djupt av kejsarens Pu Yi-s tragiska öde. Redan som 3-åring blev han tagen från sin mamma och placerad på tronen i Den förbjudna staden. Under sin uppväxt fick han enligt traditionerna aldrig lämna palatset så man kan säga att han var den enda i Kina som inte fick lämna sitt eget hem…

Vid 8 års ålder tyckte hovet att han var för gammal för att ha en amma, så då skickade de iväg hans ”butterfly” som han kallade henne, hans enda källa till ömhet och trygghet. Och så småningom, när kejsaren som vuxen blev en så kallad marionett åt japanerna under andra världskriget, tog japanerna ifrån honom hans fru och satte henne på ett mentalsjukhus.

Kejsaren blev alltså fråntagen de tre kvinnor som för honom var den enda kontakten med kärleken i livet… Hans mamma, hans amma och hans hustru… Han slutade sina dagar vid 67 års ålder i cancer och som en enkel trädgårdsmästare i Peking…

Lena och jag reste runt i Kina med tåg vilket inte var det lättaste eftersom knappt någon talade engelska på den tiden och det fanns heller inga skyltar för västerlänningar. Allt var på kinesiska! Men kinesiska muren lyckades vi bestiga i alla fall!

Kinesiska muren

Vi besökte terrakottaarmén i Xi’an, åkte flodbåt några dagar på Yangtsee-Kiang och tog oss slutligen till Hongkong varifrån vi flög till Burma.

Vi kom till Burma just som studentrevolten, den s k 88-rörelsen, ägde rum, så det rådde utegångsförbud på kvällarna. Man fick bara visum för en vecka i Burma, men vi hann med ett besök till de flytande trädgårdarna uppe i Inle Lake där vissa människor lever i flytande hus och andra lever i hyddor byggda på styltor. Buss i Burma var ett äventyr; som mest var vi 28 personer i och på en buss byggd för 12… Och i sex timmar på knöliga, kurviga och högt belägna vägar…

Buss i Burma 2

Därefter fortsatte vi till Nepal där vi vandrade tre dagar i Himalaya med magsjuka och vattenbrännblåsor. Vi avslutade den nästan 3 månader långa resan med en välbehövlig sol- och badsemester i Thailand.

Munkar

Gav resan mig ro i själen? Ja, faktiskt – åtminstone just då i livet. Hittade jag mig själv? Till viss del. Resan fick mig att uppskatta Sverige betydligt mer efter hemkomsten än innan jag åkte. Hur som helst gav mig resan ett större lugn och rastlösheten kändes mer avlägsen. Nu tyckte jag ännu en gång att jag kunde gå vidare i livet…

Varma kramar till nästa gång.

Gunilla

PS! För den som är/blir intresserad av filmen ”Den siste kejsaren”, vill jag ge två möjligheter att bli berörd…

Först en länk till mästerverket och filmen på kinesiska men med engelsk undertext. (Filmen finns på engelska också med svensk undertext, men jag hittade den tyvärr inte.)

Därefter en länk till en mix med den japanske kompositören Ryuichi Sakamoto som gjort större delen av musiken i filmen. Först det musikaliska filmtemat – också ett mästerverk! Varför får jag gåshud varje gång jag lyssnar…? Min själ berörs och jag upplever känslor av sensualitet, nostalgi och smärta i hans musik… Vad upplever du?

 

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Mitt liv – ett sökande efter Kärlek, Sanning och Mening (del 5)

Ge en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s