Barn är en gåva – eller…?

2002 Gunilla & Wille hos Ingegerd

När jag efter två missfall och vid nästan 41 års ålder, fick mitt enda egna barn, så var jag överlycklig över att kunna få ta hand om honom! Jag hade den stora förmånen att vara hemma med honom de 5 första åren tack vare att jag hade en underbar man som jobbade. Även om jag ibland naturligtvis hade känslor av att tiden ibland stod stilla och att jag ofta kände att jag inte fick utlopp för min egen kreativitet, så var det de bästa åren av mitt liv!!! Skulle aldrig velat lämna bort honom och låta andra barn och vuxna forma honom! Och vi hade möjlighet att ha ett aktivt liv tack vare alla dessa öppna förskolor som kommuner och kyrkor erbjuder, samt ett rikt umgänge, så han blev definitivt inte isolerad.

Som danska feministen och författaren Suzanne Brögger sade när hon fick kritik för att hon blev som en vanlig Svensson när hon fick man och barn:

”Man kan inte föda barn och ha orgier samtidigt.”

Det vill säga, var sak har sin tid!

Vet att det är alltför många föräldrar som blir stressade av att de lever med tron att allt ska göras samtidigt: Föda barn, göra karriär, köpa hus, renovera det, skaffa hund, åka på semestrar, vara ”fit for fight” med mera, med mera. Detta skapar en stress som man kanske projicerar på sin partner, sitt barn, jobbet, eller människor och situationer som egentligen inte är den rätta anledningen till stressen eller missnöjet.

Varför ska världens viktigaste jobb, att ta hand om sitt eget barn, anses ”värdelöst” eller onormalt? Och bara för att något anses normalt/onormalt/politiskt korrekt under en viss tidsperiod, så behöver det inte innebära att det är naturligt för oss som människor.

Om alla världens barn under sin uppväxt skulle få trygghet och kärlek av den/dem som älskar dem mest, så skulle världen se helt annorlunda ut.

trevor-cole-393231-unsplash.jpg

Mitt syfte med detta inlägg är inte att skapa skuld i alla de föräldrar som gör sitt allra bästa för sina barn utifrån sina rådande omständigheter. Mitt syfte är helt enkelt att utifrån min kunskap och mina erfarenheter uttrycka min mening och förhoppningsvis väcka till nya tankar i det rådande systemet.

Jag tror på frivillig enkelhet innebärande att man skalar bort så mycket som möjligt av måsten, prylar och utgifter för att kunna vara tillsammans med sina barn mer och göra mer av det man tycker om. Tror på basinkomst/medborgarandel så att den som vill vara hemma och ta hand om sitt barn inte ska hamna i en ekonomisk fälla under barnåren oavsett om man är singel eller lever som par. Tror på att ifrågasätta nuvarande rådande kollektiva och politiskt korrekta uppfattningar om vad som är bra för våra barn.

Ett barn är en gåva som ibland tas för given…
Det gäller att vårda den väl…

11 William & pappa.jpg

Annonser

2 reaktioner på ”Barn är en gåva – eller…?

  1. matpingla

    Det är lyx att kunna vara hemma med sina barn när dom är små. Den tiden kommer aldrig tillbaka och jag önskar att så många som möjligt kunde göra så.
    Jag jobbar på en förskola och vissa föräldrar köper dyra hus och sen har dom inte råd att vara hemma något med sina barn. När helgen kommer så är det en massa annat som ska göras så dom hinner inte med sina barn.

    Liked by 1 person

Ge en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s